Oj,oj,oj! Det händer alltid en massa saker när vi ska träna spår. Det började med att det sitter en katt på en sten som vi måste gå förbi för att kommma till upptaget, och inte kunde den jäkeln sitta stilla heller, så när jag skulle byta till sele trodde hon att hon kunde smita. Då var det dags att diskutera vad det egentligen var som vi skulle göra, inte var det att jaga katt. Så småningom kom vi i alla fall i väg. Spåret gick jätte bra. När vi kom till slutet gjorde vi samma ritual som vanligt beröm, ner på knä, klappa om och ge godis och så fick hon vatten. Tog av selen och när jag skulle veva in spårlinan fick jag se ormen som ligger alldeles bredvid oss. Jävlar vad jag blev rädd, tog Amber i örat och slet bort henne en bit så jag kunde sätta på kopplet. Amber tyckte nog matte var konstig som drog henne i örat. Sen fick hon en stunds vila innan det var dags att vara med på plan under valpkursen och som vanligt är hon jätte trött efteråt. Det är jobbigt att till större delen vara passiv under 1,5 timme. Men jag tycker hon sköter sig jätte bra.